Jag är en extemt klantig person. Det har jag alltid varit.
Ramlar och slår mig titt som tätt.
Snubblar och slår sönder saker!
Den senaste allvarliga incidenten hände förra sommaren.
Tyvärr har tonåringen ärvt den genen av mig.
Fast jag måste säga att idag var det faktiskt inte hennes klantgen som gjorde sig påmind.
Hon var bara på fel plats vid fel tillfälle.
Som så många gånger förr iof.
Idag kom hon inhaltandes och berättade att hon hade ramlat på cykeln.
Tydligen hade en kärring kört upp på cykelbanan med bilen precis där tonåringen kommit cyklandes.
Tonåringen blev rädd och svängde undan och körde rätt in i en mur och slog huvudet,
skrapade armen, ena foten och fick styret hårt mot knät.
Efter detta backar kärringen ner bilen på vägen igen och kör därifrån som om inget har hänt.
Skottpengar, säger jag bara!
En schysst kille i 18 års åldern kommer fram och frågar om han ska ringa ambulans.
Tonåringen stammar fram......- Datorn!!
- Vaaa??
- Min nya dator ligger därborta i väskan som ligger i cykelkorgen som flygit iväg.
Ingen ambulans behövde ringas och nya datorn verkar ha klarat sig.
Men ändå,
Det kunde ju ha gått skitdåligt!
Dagens tistel till den kärringen!
Tallbit vid Frövisjön
1 timme sedan
4 kommentarer:
Vilken nöt till kär-ring rent ut sagt. Skönt att höra att du mår bättre, vi saknar dig på jobbet.
Ja, eller hur. Värsta sorten. Jag saknar er på jobbet med.Ingen ordinarie hos mig hörde jag...;-(
Som jag alltid har sagt,
Kvinnor kan inte köra bil :)
Hörru anonym, ge dig till känna. Så kan jag berätta att gubbar med hatt kör rätt dassigt dom också....;0)
Skicka en kommentar