Ibland blir jag lite rädd för mig själv.
Som idag tex.
Jag klädde på mig och åkte till jobbet i vanlig ordning.
Det var bara det, att jag plötsligt var nere på stan och i full färd med att svänga in i ett parkeringshus (kl 07.00), när jag kom på att det var ju till jobbet jag skulle.
Läskigt alltså, eftersom jobbet ligger inte ens i närheten av stan.
Vad värre är, att jag inte har en aning om att jag kört hela vägen ner på stan.
Jag kände mig lite skärrad efteråt och undrar hur fasen det kunde bli så.
Som någon sorts blackout........
Är det någon som har liknande erfarenheter??
Tallbit vid Frövisjön
3 timmar sedan
7 kommentarer:
Hör väl snarare mer till regel än undantag, är jag rädd för... ;)
Men usch...!!! Du måste vila människa! Det där är inget bra tecken.
För mycket.
Dags att tänka till.
I tid!!
*kramar om*
Inte precis så, brukar ofta komma dit jag ska. Men ett liv i bil skapar ibland lägen där jag inte har en aning om vilken väg eller hur snabbt jag kommit till den adress jag plötsligt står parkerad vid. Det är läskigt, det är det.
M
Tack snälla ni för er omtanke. Jag måste absolut ta det lite lugnare!
Känns inte helt obekant. Men så är jag väldigt virrig också. Du måste ha suttit i andra tankar...?
Asså jag tror att du satt och drömde...om...GARN! Eller så var du extemt sugen på att dra ner på stan och spendera...och glömde att klockan var 7. Eller så hade du en hemlig längtan till parkeringshus kanske...brukar ju sitta lite folk där nere och röka på...det kanske är åt det hållet det lutar när stick-febern gått över. Ditt nya tvång liksom...nu SKA jag till jobbet...nej FAN jag hamna på stan...ratthelvetet vred sig liksom...
Skicka en kommentar