Orka!!

Idag har jag varit på utvecklingssamtal på tonåringens skola.
En gymnasieskola här i stan.
Ett mycket märkligt samtal, jag har aldrig varit med om maken.
Jag har aldrig upplevt mig själv som trögfattad.
Idag kände jag mig det, på riktigt.
Jag fick inget sammanhang alls.
Men jag fattade att tonåringen gör det hon ska iallafall och det räcker ju.

Sen skulle vi handla lite julklappar.
Vi gled in på en affär och hittade diverse prylar.
B.l.a hittade jag en bra digitalkamera till ett mycket bra pris.
Jag köpte kameran och ett större minne, ringde sen mannen och berättade att jag hade köpt min julklapp från honom till mig.
Så långt var det bra.
När han sent om sider kom hem skulle jag visa honom kameran, så han vet vad han har köpt till mig.
När vi öppnar kartongen står vi alla och bara stirrar.
Det ligger nämligen ingen kamera där.
Bara en liten sladd och en instruktionsbok.
Snacka om snopet.

Både tonåringen och mannen tittar konstigt på mig och frågar fyrtielva gånger om jag verkligen inte tagit ur den ur förpackningen.
Det var nästan så att jag började tvivla på mig själv.
Att något saknades där uppe i planeten.

Jag ringer affären, som naturligtvis har stängt och den käcka telefonsvararrösten ber mig återkomma imorgon.
Börjar sen undra om dom verkligen kommer tro mig.
Hur ska jag kunna bevisa att det inte låg en kamera där.

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Som grädden på moset har Virpan fått diarrè också.

- mamma, nu bajsade jag diabetes igen.......
Vabba lite imorgon då!

Orka!!