Min man!!

Min man är snart 44 år.
Vet ni vad han gör på kvällarna?
Det ska jag berätta nu.
Han spelar skjutspel på datorn med sin bästa kompis som också snart är 44 år .
Inte nog med det.
Dom pratar med varandra i telefonen under tiden.
- AKTA, dom är fyra stycken.
- SKJUT!!
- Vi blir beskjutna, ska jag komma ner och hjälpa dig.
Allt medan det stänker blod på skärmen och skotten viner.

När jag kommer in och tittar, säger mannen stolt:
- Där är xxx (hans kompis) han håller på och lägger ut minor......

Jamen vad trevligt!

Vad är det med män??

Åhhhhh!!

Hittade en bild ifrån vår smekmånad med alla barnen juni 08.
Som jag längtar efter sol och värme.
Jag håller på att bli tokig på denna kyla.
Jag är född i fel land.
Jag avskyr att frysa hela tiden.
Suck!!

Snart bio!!

Bästa mannen bjuder mig och alla tonåringarna med respektive på bio ikväll!!
Snabba cash.
Var den bra?

Så lätt lurar man inte tant Anna!!

Idag har tonåringen efter mycket möda och stort besvär äntligen köpt en ny säng.
Ett stort lyft, eftersom hon och pojkvännen trängts på 90 cm.
Pojkvännen är nog extra glad eftersom han brukar få ligga med huvudet på nattduksbordet.

Hela familjen engagerades.
Hyra släpvagn, åka till två olika affärer eftersom det skulle köpas madrasser på en affär och sängstomme på en.
Tillochmed grannen fick bistå med hjälp i form av en skruvmejsel.

Efter en snabb lunch åkte mannen och jag med Virpan till skridskobanan och tonåringarna satte ihop sängen.
Efter en fika hos mamma och pappa kom vi hem.
Dörren till tonåringen var stängd.
Vi frågade om vi fick komma in och titta på sängen.
Jodå, det skulle vi få...........snart.
För dom låg där och tittade på tv........(troligt)
Efter en hel evighet och fem tvprogram senare fick vi komma in och titta.

Tv:n var inte på.
Däremot var det 200 grader där inne,
trots att vädringsfönstret stod på vid gavel.
12 minusgrader ute.

Titta på tv.........my ass!
Trots att jag inte är purung, så är jag inte dum.

Som om jag inte fattar att dom smygsovit en stund..........;0)

Torsdag!!

Nu har Virpan och jag tokskottat hela uppfarten och entren.
Det har tagit 50 minuter.
Jag är sjöblöt av svett.
Dessutom har vi backat ut mannens bil, sopat av den och skottat bort vallen runt om.
Det är obra att det fortfarande snöar lite.
Fattas bara att plogbilen kommer ikväll och plogar upp en ny vall framför carporten.

Kanske inte världens smartaste med tanke på handen.
Men den verkar må bra och funkar som den ska.

I nöden prövas tonåringarna!!

Ungdomarna har visat sig från sina bästa sidor.
Tonåringen lagade mat, badade och lugnade Virpan medan vi var på akuten igår.
Styvisen har skottat utfarten och entren ikväll så jag ska kunna komma ut med bilen imorgon.

Det är fint tycker jag!

Ibland är man inte så stöddig!!

När man är en smärtkänslig hypokondriker som svimmar när man ser minsta lilla bloddroppe, så är det inte så fiffigt att skära sig.
Särskilt inte så att det blöder en del.
Då kan det lätt bli lite dramatiskt.
Hysteriskt skrik, kallsvettningar, yrsel och illamående.
Virpan, som såg det hela undrade kort och koncist:
- Kommer mamma dö nu?

Själv trodde jag nästan det.

När vi kom till akuten konstaterade mannen att då var vi här igen då.
Sen deklarerade han högt och tydligt att jag minsann skurit mig i handleden, som värsta självmords kandidaten.
Jag råkade skära mig i handleden rättade jag.
Sen tyckte han det var jävligt dyrt också.
Jag kunde ju inte få upp plånkan eftersom jag var tvungen att trycka mot såret med min friska hand för att hindra ett blodbad.
- 400 spänn, nästa gång tråcklar jag ihop det själv.
Jojo minsann.
Han skulle gärna velat bli kirurg.

Jag tyckte jag fick mycket för pengarna.
4 timmar väntan (tittade på mästarnas mästare utan ljud)
1 stelkrampspruta
1 pencilinrecept
2 bedövningssprutor som gjorde ont satan när han grötade runt i såret.
2 olika trådar sydde farbror doktorn med. En sockertråd som försvann av sig själv.
Han var noga med att poängtera att man inte gick upp i vikt av den.
Mitt minsta problem just då.

Mannen var helt hänförd över att få se hur dom grötade runt ryckte i mina senor.
Han gillar inälvor och sånt.
Det han grämer sig mest för i hela sitt liv är att han inte tittade i min mage under kejsarsnittet.
Jag kände mig bara äcklad över hela situationen.
Sen pratade han sig varm om hur det såg ut när senan var lös när jag rörde mina fingrar och hur doktorn drog i den.

Sen säger doktorn att han känner igen mig och att vi gått på samma skola.
Då har du chans att ge igen nu då, säger mannen till farbror doktorn som sitter med värsta sprutan i handen.
Kul!!
Jag är iallafall stolt över mig själv.
Jag varken svimmade eller kräktes.
Även om det var nära.
På fredag ska jag lägga om såret och imorgon ska jag jobba igen.
Slutet gott, allting gott!