Alla dessa val!!

Överväger om jag ska ta den dyrare eller nöja mig med den billigare ?

Jag är så trött!!

En ofördelaktig bild från Grekland i somras när det var ljust och varmt.

Det är så in i bängen mörkt.
Mörkt när man åker till jobbet, mörkt när man åker hem.
Det känns som om det knappt har varit dag.

Tänk att få vara i ett varmt land, ligga på playan och sippa på en drink.
Det vore något.
Istället stretar man på i mörkret.
Om man skulle gå på lite ljus terapi.
Eller fixa det själv kanske.
Stirra sig blind rakt in i en stark lampa några timmar om dagen.
Eller vad gör man??

Helgen!!

Detta är nog rekord.
Jag har inte slagit på datorn på hela helgen.
Det har aldrig hänt förut.
Så många olästa mejl har jag aldrig haft förut.
Mannen borde vara nöjd, eftersom han ofta på senare tid klagat över alla mina timmar framför datorn.

Jag har däremot hunnit med massor under helgen.
Jag har renoverat klart både soffa och bord ( bilder kommer)
(Om jag lyckas smyglåna kameran jag köpt till mig själv i juklapp från mannen!)
Vi har inhandlat flera julklappar, skjutsat Virpan på fèkalas, haft tonåringens pojkvän här hela helgen, adventsfikat, varit på loppis och myst med levande ljus.
( och faktiskt stickat en del också, jag erkänner det, men endast julklappar har jag stickat)

Tålamod är inte min bästa vän!!

Virpan är en mycket väl fungerande unge, vill jag påstå.
Men när gäller att gå i affärer funkar det inte.
Hon blir helt förändrad och tappar alla koncept.

Hon tror att hon måste köpa något varje gång.
Hon hittar alltid något hon bara måste ha varje gång också.
( man undrar varifrån det behovet kommer )
Idag var inget undantag.

Vi skulle köpa tyg till kökssoffan, bara det hade jag tydligt förklarat innan.
Det började med en illrosa sidenkudde med paljetter på, som hon skulle ha till varje pris.
Hon skrek, förmanade och spärrade vägen för mig.
Jag försökte lugnt och lite halvt väsande förklara att nu fick hon sluta.
Då ändrade hon sitt focus när hon fick syn på ett rosa smyckeskrin med en ballerina i.
Skrikandes och tjatandes drog jag med henne mot kassorna, där hon i ett desperat sista försök skrek om ett tuggummipaket.
Efteråt var hon hysterisk och jag arg och svettig.

Väl ute i bilen säger hon med förmanande röst till mig:

- Mamma, det är det här som kallas mobbning, bara så att du vet det till nästa gång!!

Någon nästa gång känns i nuläget inte aktuellt......

Very dåliga förutsättningar!!

Ikväll ska jag på bastubad och massage med mina kära kollegor.
Tanken är att tonåringen ska passa Virpan, eftersom arbetsnarkomanen inte är hemma.
Han är ute och reser i vanlig ordning.
Dom ska baka pepparkakor har tonåringen bestämt.

Nu undrar jag hur detta ska gå.
För det första har tonåringen tagit svinsprutan idag och har ont i både armen och i huvudet.
För det andra har Virpan sovit hos farmor och somnat 23.00 för att sedan vara klarvaken 05.00, eftersom absolut inte ville missa julkalendern kl 07.15.
Vilket innebär 6 timmars sömn.

Man behöver ju inte vara hjärnkirurg för att inse att förutsättningarna för min lilla bastukväll inte är världens bästa.
Men vaddå, jag stänger väl av mobilen och njuter...........

Jag tänder av!!

Bordet ska bli vitt

Soffan vit och grå....
Och ja, galonen ska bort.

Jag är på stickavtändning.
Eller stickavvänjning, kanske man säger.
Jag tillämpar renoveringsprogrammet.
Just nu i två steg.
Eftersom jag har två objekt som jag ska renovera.
Jag har fått en kökssoffa och ett bord av en vän som ska målas och bytas tyg på.
Eftersom jag inte hinner sticka på samma sätt som innan, blir det en naturlig avvänjning.

Tyvärr har jag haft ett litet återfall idag, då jag helt okontrollerat svängde in på garnaffären och köpte några nystan.
Men jag kämpar på.

Mannen har nog ätit för många pepparkakor, eller nått!!

Mannen har glimtat till på senaste tiden.
Igår rensade han badkarsrören och fixade bubbelfunktionen.
Så nu kan vi bubbla igen.
Ni kan inte tänka er hur supersnuskigt det såg ut i badkaret när han satte igång bubblet.
En massa hudavlagringar och smuts som har legat i rören och gottat sig i månader bubblade ut.
Det såg ut som om någon hade kräkts och bajjat samtidigt.
Jag höll nästan på att kräkas själv.

Sen var han nere på kameraaffären och förklarade vad som hänt.
Han fick en ny kamera och en ursäkt.
Skönt att jag slapp ta en kamera och betala för två i dessa juletider.

Dessutom har han varit och storhandlat också.
Nu ligger han på plus.