Idag har vi varit ute och övat på cykling. Det är ett kapitel för sig alltså.
TÅLAMODSKRÄVANDE så in i bängen.
Det gäller att hålla irritationen och frustruationen ifrån sig.
( mannen har gett upp för länge sen efter gigantiska konflikter under deras cykelturer )
Virpan vill inte lära sig cykla..........hon tycker det är rent utsagt skittråkigt och läskigt.
Jag kan förstå henne.
Jag kan ju bara tänka själv hur jag skulle känna om någon tvingade mig att lära mig serbokratiska, vilket jag har noll intresse av..........
Hur som helst kvistade vi in på Virpans blivande skola och skulle se om det gamla fröknarna som tonåringarna haft jobbade kvar. Och det gjorde dom, till vår lycka. Det känns bra inför förskolklass starten.
När vi kom hem gick Virpan direkt till kompisen T.
När dom efter en liten stund kom hem till oss igen berättade Virpan att hon varit på skolan och hälsat på. Då utbrister T;
- Vi ska gå i samma skola du och jag!!Virpan suckar och säger;
- Är det sant, då kommer vi vara lyckliga!!
