Jag behöver komma in på ett behandlingshem snarast.
Jag är inte frisk, jag är besatt, helt manisk.
Jag stickar hela tiden.
På några veckor har jag stickat 12 tubsjalar, 8 ponchos och två tröjor.
Det känns inte helt normalt.
Och det värsta är att det är stickandet som jag inte kan låta bli.
Jag menar, jag har ju inte behov av 11 st tubsjalar direkt, inte 8 ponchos heller för den delen.
Snart dränks jag av diverse alster här.
Mannen verkar inte så sugen på att börja använda poncho.
Inte tonåringen, styvisen eller Virpan heller.
Kanske kan jag truga på katten en?
Jag tänker på att sticka hela tiden.
Jag drömmer om aviga och räta maskor med omslag på nätterna.
Idag på jobbet försökte jag visa barnen hur man stickar.......med två blyertspennor.
Ni fattar att det är allvarligt va?
Hela sovrummet är fyllt av garner i olika färger och sorter......det liksom svämmar över.
Stackars mannen vaknar väl snart med ett nystan i munnen.
Och dyrt blir det också.
Jag har knappt köpt något annat än garner på hela hösten.
Någon som vet om det finns behandlingshem för stickmissbrukare?
Månadens fåglar – augusti 2026
1 månad sedan
