Virpan är en mycket väl fungerande unge, vill jag påstå.
Men när gäller att gå i affärer funkar det inte.
Hon blir helt förändrad och tappar alla koncept.
Hon tror att hon måste köpa något varje gång.
Hon hittar alltid något hon bara måste ha varje gång också.
( man undrar varifrån det behovet kommer )
Idag var inget undantag.
Vi skulle köpa tyg till kökssoffan, bara det hade jag tydligt förklarat innan.
Det började med en illrosa sidenkudde med paljetter på, som hon skulle ha till varje pris.
Hon skrek, förmanade och spärrade vägen för mig.
Jag försökte lugnt och lite halvt väsande förklara att nu fick hon sluta.
Då ändrade hon sitt focus när hon fick syn på ett rosa smyckeskrin med en ballerina i.
Skrikandes och tjatandes drog jag med henne mot kassorna, där hon i ett desperat sista försök skrek om ett tuggummipaket.
Efteråt var hon hysterisk och jag arg och svettig.
Väl ute i bilen säger hon med förmanande röst till mig:
- Mamma, det är det här som kallas mobbning, bara så att du vet det till nästa gång!!Någon nästa gång känns i nuläget inte aktuellt......
